Sista brevet från Larapa
Tidigare under dagen hade vi varit uppe hos Sebastian och haft ett arbetspass. Hus och tomt röjdes från skräp, en mur till hagen byggdes och sängarna vi köpte under helgen monterades ihop. Tidigare sov dom i en hög med kläder mitt på golvet, nu har om för första gången riktiga sängar och madrasser.
Hoppas nu dom får ha detta ifred så inte föräldrarna säljer grejerna för att få pengar till sprit. Iris kommer att bevaka dom noga.
På Juldagen hade vi julfest i övre huset. Det var kalkon och lamm med tillbehör. Jag bidrog med ett lass kötbullar och kryddad snaps. Rätt ok att efter julmaten gå ut i trädgården och slappa i en av hängmattorna i den gassande solen. Det här med "vit jul" är allt bra överreklamerat...tror jag firar nästa jul på södra halvklotet också.
Om man ska försöka sammanfatta de senaste tre månaderna så blir det bara plustecken. Allt har varit över förväntan. Peru är otroligt vackert och spännande och Cusco är en fantastisk trevlig stad. Jag kommer att sakna eleverna och skolan, att ta en "Rapido" in till stan för att bara promenera omkring. Eller att sticka ner till ElMolino...eller grönsaksmarknaden...alla hundar som springer omkring...att helt plötsligt mitt i ett bostadsområde se en ko eller att gäng grisar beta på en gräsmatta..att bara titta på en taxi för att få den att stanna och plocka upp en..det är nog lättare att skriva om vad jag kommer att sakna.....få se...det skulle isåfall vara alla försäljare av vykort, målningar, halsband m.m. som inte lämnar en ifred när man är i Cusco....fast...jo..jag kommer nog att sakna dom också..
Sydamerika är en spännande kontinent som jag absolut kommer att besöka igen. Jag har inte sett något spår av den brottslighet som man blivit varnad för. Och inte är det så många som man träffat på som blivit rånade. Tvärtom så läser man på nätet att det är gängkrig och skottlossning i Göteborg med omnejd...undrar om turistande Peruaner blir varnade för att besöka Sverige?
Jag kan inte göra annat än att rekommendera att åka hit. Landet är vackert och har en spännande historia. Och jag lyckönskar nästa Guidare som får åka hit, du kommer att ha hur kul som helst samtidigt som du får hjälpa till där det behövs. Maila mig gärna om du vill ha tips och info om Cusco och livet i Larapa.
Nu avslutar jag Peru delen av min Blogg och om ni inte har lust att läsa om 30 grader värme, sandstränder, ständigt solsken m.m. så behöver ni inte surfa hit igen. Ingen idé att plågas i onödan :-D
Over and out
/Pedro
Feliz Navidad
Då var det dags för julfirande i Cusco. Det blir lite av dubbelt firande eftersom Peru liksom Sverige firar jul den 24:e medans alla medvolontärerna är från Australien firar den 25:e. Jag har dock träffat på 30-tal svenskar som åker Pink Caravan, kanske jag möter upp dom imorgon kväll.
De senaste veckorna har varit intensiva. Galapagos öarna går bara inte att beskriva. Jag har velat åka dit så länge jag kan minnas och var lite orolig att ha för stora förväntningar men det var obeskrivligt. Öarna är hur vackra och unika som helst och djuren är bara nyfikna på oss besökare. Man hinnaer inte snorkla många minuter innan man har ett par sjölejon runt sig som vill leka och stila med hur mycket bättre dom är på att dyka och simma. Jag snorklade med havssköldpaddor och en 4 meter stor Manta också, helt magiskt! Och man får helt klart perpektiv på tillvaron när man stirrar in i ögonen på en av de jättesköldpaddor som finns på höglandet på Santa Cruz. Sköldpaddorna väger runt 250 kilo och blir långt över 200 år gamla. Så den där 150 åriga besten man kikar på har längre kvar än man själv har. I Linnéstaden i Göteborg får man hela tiden kika ner för att inte trampa i hundskit, på Galapagos får man kika ner för att inte trampa på leguaner, lavaödlor eller fåglar. Dom flyttar sig inte utan ligger lungt kvar när man går förbi.
Det blev struligt värre när jag skulle tillbaka till Cusco. Dåligt väder i både Quito och Cusco gjorde att jag missade mina plan och fick tillbringa en hel natt i quito och ytterligare en i Lima innan jag kom fram. Väl framme så var det dags för julfesten på skolan där jag i min frånvaro blivit utsedd till tomte. Jo, man tomtar här också. Jag satt i brännande solsken i full tomtemundering och delade ut presenter samt kramade 120 barn. Första gången jag fått en solbränna på en julfest. Det var iallafall kul och barnen blev jätteglada för sina leksaker. Det var dessutom sista dagen på skola så vi blev avtackade med en dansuppvisning som klass 5 o 6 hade övat in. Det känns så tomt att behöva lämna skolan, men eftersom dom har ju åndå uppehåll fram till mars nu eftersom det är deras sommarlov. Vi besökte också den tidigare skolan som Peru´s Challenge jobbade med. Där delade vi ut presenter och kläder. Barnen stod på led och vi klädde upp dom i de kläder som insamlats bland annat från Guide.
Ett hembesök gjordes under veckan som var riktigt upprörande. Vi besökte Sebastian, en av 6:e klassarna, i hans hem. När vi kom så var bara han och hans bröder hemma för mamman hade tagit deras enda oxe ner rill cusco för att sälja den så hon fick pengar till sprit. Deras äldsta bror som bor i ett annat hus med sin familj försökte stoppa henne men hann inte innan hon sålt oxen för 150 soles (300 kr). Han lyckades dock spåra köparen och fick bättre betalt för den. Det visade sig att sebastian och hans bröder inte hade någonting, bodde i ett rum och sov på golvet. Kathy, som ska bli Sebastians sponsor, blev upprörd och igår åkte vi ner till möbelmarknaden och där köpte Kathy sängar, madrasser, lakan och en massa andra husållstillbehör. Vi skaffade också ett rejält lås så dom kan låsa sitt rum för att hindra morsan att sälja prylarna. Imorgon, på julafton, åker vi dit och installerar allt. Iris, socialarbetaren, kommer att hålla koll på familjen. Det här är tyvärr vardagen för många i Pumamarca, skönt att Peru´s Challenge finns där.
Så nu har man bara en vecka kvar. Det känns konstigt. När jag landade efter Galapagosresan så kändes det som att komma hem. Jag har trivts hur bra som helst här. Jane sade till mig att hon aldrig sett någon som anpassats sig så fort till Peru, då svarade jag att "Jag har inte behövt anpassa mig, jag har helt enkelt hittat ett land som passar mig".
God Jul alla bloggläsare. Det ska bli spännande att fira jul här i Cusco! Fotosidan är uppdaterad med Galapagos och julfest bilder, gå in på http://www.flickr.com/photos/volonteer och titta.
/Pedro, den coolaste tomte Pumamarca haft....
Sa var man tillbaka pa norra halvklotet...
Eftersom jag befinner mig i Quito, huvudstaden i Ecuador, sa kan man ju inte undga att besoka Muntad del mido...dvs dar ekvatorn skar igenom staden. Det ar en stor inhagnad plats med alla turistfallor som man kan tanka sig. det maste varit ett stort bakslag for dom nar mordern teknik visade att ekvatorn gick 200 meter norr om hela centrat. Naval, dom fortsatter som inget hant och turister i tusental strommar dit for att fotograferas framfor monumentet. Vi som ar lite mer upplysta knallar ut fran hela omradet och besoker den riktiga ekvatorlinjen. Dar kan man gora en massa olika experiment med vatten och agg m.m. for att inse solens energi och betydelse. Sakert lika mycket bluff o bag men betydligt roligare och mindre kommersiellt. Forutom ekvatorn sa ar Ecuador ett spannande land. Har rymms hela sydamerika! Indianerna i regnskogen har var huvudjagare (ja, jag har sett krympta huvuden) och insekter och kraldjur ar betydligt mer dodliga an soderut. Det racker absolut inte med 1,5 dagar utan det har stallet maste besokas igen. Hur bra och spannande som helst!
Nu ar dock focus pa Galapagos dit jag aker imorgon. Resten av Ecuador far vanta ett tag fast inte for lange. Har ar det sydamerika pa riktigt liksom. Det ar inte sakert att promenera omkring efter kl 6 utan man rekommenderas att ta en taxi. Man kanner latt igen de sakra kvarteren p.g.a de bevapnade vakterna som star i varje gathorn. Coolt ar att dom pa sydamerikankst klassiskt vis har pilotglasogon och ar bevapnade med revolvrar med parlemor eller jaskaranda skaft. Inga 12 skottmagasins pisoler har inte. Cynisk som jag ar inbillar jag mig att rekommendationerna det beror pa att taxichaufforerna skall fa kunder sa jag promenerar iallafall. Lite vardagsedge piggar ju bara upp...har inte blivit ranad men kan ju rekommendera framtida besokare att ta en taxi iallafall.... det ar billigt och sparar massa olustkanslor i magen..
Ja jonas, jag vet att Frolunda darrar lite. Men det ar inte slutspel annu. Kolla in pa http://www.flickr.com/photos/volonteer/ sa kan ni se hur glada barnen blev over handdukarna. Dar kan vi snacka karmakapital..Okey, motorhead hade varit kul, jag trostar mig med att ha skramt upp mina medvolontarer med Rammstein Live in Berlin som jag hittade pa DVD pa ElMolino for 4 soles. Kanonkonsert.
Berry!!! Bjud med din dotter hit till Quito!! Hon kan lampa av dig pa shooters sportbar in NewTown dar du kan dricka pilsner i isade glas och tequila for 2 dollar omgangen samtidigt som du kollarin LaLiga eller nagon trist match mellan Chelsea-Liverpool medans hon promenerar runt OldTown och besoker museum och kyrkor. Vem sade att applet inte faller langt fran..ja ja.
Jeanette, tack for ditt mail. Jag hann inte med allt pa en dag men jag ska absolut hit igen. Vi later farsan din hanga kvar vid disken pa beefan...likabra det, da vet du var du har honom..
Imorgonbitti flyger jag till Galapagos...pa aterhorande den 17:e december.
Saa...trevlig Lucia och 2 eller 3:e advent...vad det nu ar...har inte sa stor koll...
/Pedro
Då var det gjort..
Vi kom fram till Machu Picchu i gryningen på måndagen innan alla turisterna som tar tåget kommer dit. Det är den lilla bonusen man får om man vandrar incaleden. Och det är värt varenda trappsteg man tagit! Dimman lättar och hela staden framträder bland bergstopparna. Vi fick en guidad tur bland de olika byggnaderna för att sedan gå runt på egen hand och utforska. En höjdarupplevelse!
Trots att jag gick hela incaleden iklädd Frölundas matchtröja, förbi alla heliga incaplatser, offrandes cocablad med de obligatoriska tre varven runt offerstenarna så verkar det ju hjälpt föga. Får hitta någon svart incamagi att utöva mot HV71 tror jag. Eller hitta en jungfru...det var ju det ultimata offret under inca riket...
Julpyntet har börjat i Cusco. Jag kan inte riktigt vänja mig vid blinkande tomtar och renar på husfasaderna när man går i t-shirt till affären. Varför har man tomtar här överhuvudtaget? Och i affärerna svämmar det över av julerbjudanden och glitter. Det är första gången jag firar jul på södra halvklotet och julgran känns sååå avlägset.
I fredags kväll stack vi upp hela gänget till Saqsaywaman ruinen. Dom har belysning på fasaderna fram till 8 på kvällen. Det var lite magiskt att gå omkring där bland de gamla inca templen i mörkret. När vi nådde toppen har man en fantastik vy över "Cusco by night". Rekommenderas för er som tänkt resa hit.
I morse lämnade de sista av novembervolontärerna bostaden. Det har kommit två nya hit, även dom tjejer från kängurulandet. Vi tog dom på en stadstur i helgen. Det första vi visade dom var Dr Victors mottagning och en av dom fick besöka honom redan samma kväll. Nya salmonellafall och parasiter deirakt från start. Man lär sig den hårda vägen att tvätta händerna i tid och otid.
Handukarna som Frölunda Indians har skänkt har kommit. Dom skickade 400 stycken! Vi ska dela ut dom på skolan under onsdagen. Nu kommer alla barnen få varsin handduk och en egen krok. Alla med Indianloggan på dessutom. Vilket jubel det kommer att bli! Datorlektionerna är omåttligt populära, jag och lärarna får hela tiden frågan om när det är dags för "computadora". Jag arbetar mig igenom klass 5 och 6 med två elever åt gången så jag hinner med alla innan juluppehållet. Både jag och eleverna har fått lära oss en ny sport under veckan som gått. Tim från Australien har visat oss hur man spelar kricket vilket jag direkt fick någon slags hatkärlek till. Ganska enformigt och utdraget spel som på något sätt fastnar åndå. Jag får se till att Plain Kitchen börjar visa lite kricket från Australien. Tydligen kan matcherna pågå i 5 dagar, och då kan det ändå bli oavgjort. T.o.m auissies själva tycker att det är en fånig sport men dom älskar den. Speciellt att klå England i landskamper.
Jag tar ledigt från volontärarbetet under nästa vecka för att åka till Galapagos på en veckas kryssning. Trots att det är en drömresa som går i uppfyllelse så känns det lite tungt att lämna skolan nu när man känner de flesta eleverna. Men jag får passa på eftersom det redan nästa år kommer att bli betydligt dyrare att åka dit. Turiststömmen dit skall minskas ordentligt. De jag pratat med här som besökt Galapagos berättar otroliga historier om möten med hammarhajar, sjölejon, varaner, jättesköldpaddor och fåglar. Inga djur är rädda för människor utan man kan ligga och solbada brevid gigantiska sjölejon. Snacka om att det kommer bli pirrigt att hoppa i vattnet för att snorkla samt veta att det när som helst kan dyka upp en flera meter stor hammarhaj.
När ni dricker glögg på lucia simmar jag med delfiner....
Nu ska jag tanka upp massa bilder medans nätet fungerar. Har hela 3 dvd skivor fulla.
Kolla in http://www.flickr.com/photos/volonteer/
Jag återkommer innan Galapagosresan, ha en trevlig start på december och julstöket!
/Pedro
Hola bloggläsare!
Det har varit lite tyst på bloggfronten ett tag. Jag och Cathy har haft fullt upp eftersom när vi kom tillbaka från Titicaca så hade de nya volontärerna bestämt sig för att åka dit redan följande helg. Några skulle till djungeln istället så vi var ensamna på skolan igen.
Titicacasjön var otroligt vacker även om resan isig var lite väl turistig för mitt tycke. Det var så mycket inplanerat att man inte hade mycket tid över. Jag hade gärna betalat någon lokal fiskare för att ta mig ut på sjön för lite fiske istället för en av promenaderna på de öar vi besökte. Dom var liksom inrutade så vi skulle passera mängder med färgglada säljare av textilier samt övrigt krimskams. Så något fiske blev det inte. Övernattningen i ett av hemmen där var iofs rätt intressant. Maten var god och boendet spartanskt men bra. Inget rinnade vatten eller el. På lördagen kläddes vi upp i lokala "folkdräkter" för att sedan samlas till dans på orten där vi bodde. Det mest fantastiska den kvällen var ändå stjärnhimlen, jag har nog aldrig sett så många och så intensiva stjärnor någongång. Och dom ackompanerades av blixtar från åskväder i horisonten. Magiskt! På måndagen så tog vi tåget tillbaka till Cusco. Och det var inte vilket tåg som helst, det var som att åka i ett brittiskt finrum från 30-40 talet med riktiga fotöljer, vita linnedukar och minutiös service. Längst bak fanns en bar med glastak och balkong där man hade en superb vy över landskapet man åkte igenom. Tågresan var nog bäst på hela helgen.
Väl tillbaka i Cusco så tog arbetet vid. Jag tyckte att det var en klar dominans av Austrilenska djur/teckningar i skolan så hela klass 1 och 2 fick göra älgar. Mycket rolig lektion där jag fick försöka förklara vad en älg var. Jag hade printat ut några riktiga älgbilder som hjälp så nu finns det en riktigt svensk vägg i ett av klassrummen där alla älgar sitter uppklistrade.
Problemet med bulldozern är löst. Det är själva byn som bestämt vägarna och de familjer som är drabbade kommer att få nya hus byggda. Dom är inhysta hos andra familjer så länge så allt verkar ordna sig. Den 21 åriga tvåbarnsmamman som jag har nämnt tidigare i bloggen har blivit föremål för nästa projekt. En av de nya volontärerna hade samlat in lite pengar innan resan och ville använda dessa att köpa in lite prylar till henne. Perus Challenge ställde upp med pengar till nya sängar och madrasser. Nya och nya...det dom hade kan man knappt kalla sängar. Vi åkte till en möbelmarknad som ligger strax utanför Cusco. Den består av mängder med snickare som ställer ut sina möbler utomhus och där få man gå och titta och pruta. Man köper möblerna omonterade så man kan väl likna det vid IKEA alá Peru. Fast om IKEA har omsättningen och storleken så har Peru kundkänslan. När man bestämt sig så kan man själv välja ut de delar man vill ha och de nödvändiga skruvarna räknas noga upp så det finns ingen risk att man står där vid monteringen och saknar ett mutter eller dylikt. Här har IKEA en del att lära....
Intill möbelmarknade ligger El Molino. Det är en gigantisk marknad där man kan köpa i princip vad som helst. Vi har varit där ett par gånger. En musik CD kostar ca 2 soles (ca 4 kronor) och en film/musik DVD 4 soles. Allt är naturligtvis piratkopierat men med snygga utprintade omslag. Ibland stämmer inte låtarna, men det kan man leva med till det priset. Det går även att köpa "Bollé" eller "Ray Ban" brillor för ca 30-40 spänn samt kläder och elektronik i massor. Förutom prylar så finns det en kött och grönsaks avdelning. Grönsaks avdelningen doftar vitlök och kryddor men köttmarknaden luktar mer blod och död...där finns framdukat på borden varenda del av de slaktade djuren. Fårhuvuden och ko/tjurhuvuden ligger staplade på varandra, inälvor hänger som gardiner i stånden och överallt surrar det mijoner flugor. Mellan stånden sitter det hundar med flämtande tungor och väntar/hoppas på att det ska trilla ner någon bit kött. Det är en upplevelse att se allt detta, men man köper inte gärna något kött där...
På El Molino inhandlade vi lite köksprylar samt sängkläder till den 21 åriga mamman. Vi åkte upp hela gänget och hade en arbetsdag i och utanför hennes hus. Vi röjde i kök och sovrum, kastade ut gammalt skräp, fixade iorning hennes trädgård så hon kan börja odla samt monterade ihop de nya sängarna. Hon var mycket tagen efter insatsen och kunde inte hålla tårarna tillbaka. Hoppas att hon har kraft att hålla orning på allt. Iris, socialarbetaren i Pumamarca, kommer att hålla koll på hur det utvecklas.
Jag har börjat med datorlektionerna för de äldsta eleverna. Dom är oerhört läraktiga. Tänk om alla användare kunde fatta lika snabbt.... Riktigt kul är det. Jag kanske kan lära upp såpass många att jag kan öppna en Guidefilial här i Cusco..ska jobba på det tror jag :-)
Imorgon bitti äker vi iväg till Sacred Valley för att gå incaladen till Machupiccu under 4 dagar. På måndag vid gryningen är vi framme. Regnperioden har kommit av sig (tydligen så märker man även här av klimatförändringarna eftersom det borde regnat betydligt mer nu) så det blir nog inte så blött så befarat. Jag hoppas att jag kan få in detta på bloggen innan dess eftersom nätet inte har fungerat på ett tag.
På återbloggande inom kort!
/Pedro
Volontärskifte
Jag och AJ såg otroligt vackra målningar gjorda på träbitar under helgen så den idén tog jag med till klass 5 och6 på måndagen. Otroligt lyckad lektion! Några av eleverna är riktigt begåvade när det gäller att måla. På onsdagen hade jag teckning och musik med 4:e klass. Dom fick lyssna på Vivaldi:s fyra årstider och försöka rita de instrument de hörde. Fantastiskt vilken fantasi dom besitter!
Veckan har väl börjat sådär för de nya volontärerna. Många är redan sjuka. Några lider bara av höjdsjuka så dom kommer att repa sig om några dagar, men ett par blev inlagda på sjukhus direkt. Dom hade tydligen fått i sig något skräp i Ecuador innan dom kom till Peru. Jag följde med Cathy till Dr Victor för att hon inte blev bättre av sin medicin (har någon parasit som kallas amöba). Jag misstänkte att jag också hade något dylikt. Jag har iofs inte varit dålig i magen, men det finns något som heter "guiardiasis" som kan generera gigantiska mängder gaser imagen (Tomas, jag vet att du blir otroligt avundsjuk, ska försöka hitta ett infekterat salladsblad som jag kan skicka till dig). Jag fick min dundermedicin, två tabletter stora som oliver som ska sväljas samtidigt. Kändes som om man blandar x och Y och sedan väntar på någon form av kärnreaktion...
Han tog dessutom ett blodprov...tydligen har jag salmonella också. Fast jag har inte varit sjuk så jag misstänker starkt att han försöker mjölka mitt försäkringsbolag genom mig. Speciellt som man inte brukar hitta salmonella genom blodprov. Hursom, jag ska till Titicaca över helgen så jag tuggar glatt i mig antibiotikan i förebyggande syfte.
Det händer skumma saker i Pumamarca. Tydligen har byborna fått låna en stor bulldozer som dom använder flitigt. Det plöjs stora vägar ifrån vägen genom genom byn. Det är väl iofs bra eftersom dom som bor nedanför lättare kan transportera prylar fram och tillbaks till sin gård. Det kusliga är att dom bara brakar rätt igenom redan färdiga hus. Under hembesöks kvällen mötte volontärerna kvinnor som var utom sig av oro eftersom deras hem skulle demoleras med marken följande dag. Dom grät förtvivlat och ville inte släppa taget om oss. Vi vet inte vem och varför besluten har tagits, om det är byn eller kommunen som bestämmer. Tråkigt är det iallafall. Många har bott länge på sina gårdar som nu bara ska försvinna. Vi hoppas få rätsida på detta under veckan som kommer.
Imorgon åker jag och Cathy till Titicacasjön. Det kommer bli en upplevelse. Vi kommer att bo en natt hos en familj på en av de flytande vassöarna vilket ska bli intressant. Jag återkommer på måndag/tisdag och berättar mer om detta.
Rosa, jag visade fotot på dig som var tagit under pubkvällen för Santusa. Hon sken upp som en sol när hon såg det och ropade "aaahh Rosaaa". Sedan sa hon något på spanska som jag inte förstod. Något väldigt snällt var det iallafall för hon såg så glad ut.
Jag återkommer nästa vecka med bilder från Titicaca. Ha det så bra i snöstormen så länge. Glöm inte att byta till vinterdäck. Gissar att ni redan behöver skrapa bilrutorna på morgonen.
Soliga hälsningar ifrån ett vårvarmt Peru där det inte regnat på två veckor....
/Pedro
Halloween i Pumamarca
Efter en fantasisk djungelutflykt kom jag tillbaka direkt in i haloweenstöket.
Djungelturen var suverän, och rätt påfrestande. Vi startade med en rätt just buss i Perumått mätt kl 6 på morgonen. Bussen skulle ta oss över ett antal berg innan vi nådde gränsen för Manu:s nationalpark. Vägarna är skumpiga grusvägar där det nätt och jämt får plats två bilar så alla möten skedde med försiktighet och infällda backspeglar. Något läskigt att med en buss möta en annan buss och behöva smyga längs kanten av en flera hundra meter djup klippavsats med bussen för att komma förbi. Snart blev man van och brydde sig inte. Efter ett stopp i Paucartambo ,som som tur är ligger i en dalgång, mötte vi en lastbil utan bromsar. Det blev slutet för vår bekväma buss som fick bytas ut mot en sliten toyota minivan. Krocken var en historia för sig, killen som körde var inte gammal, max 18 år, och när polisen kom menade han att det var vårat fel. Vi fick försöka vittna till vår chaufförs fördel då vi stod helt stilla när han brakade in i oss. Det dröjde inte länge förrän killens mamma, pappa och syster dök upp. Alla pekade på oss och försökte beskriva händelseförloppet för polisen trots att dom inte ens var där när det hände.
Nåväl, vi kom fram till första lodgen på 1700m höjd till sist. Landskapet här är helt grönt av djungel, apor, färggranna fåglar och kolibrier överallt. Nästa dag så cyklade jag mountainbike i ca 3 mil ner till Pilcopata där vi bytte till gummibåt för en forsfärd. Det regnade hela tiden under cykelturen men det var hur kul som helst att cykla genom regnskog. Det är otroligt vilken ork man får efter ha bott på 3300m och kommer ner till 1000. Trampade på som ingenting i leran utan att få något flås. Fasen Berry, det är därför du ser så pigg när du kommer till beefan. Kommer ner från Guldheden med kroppen proppfull av röda blodkroppar. Tro f-n att man kan stå och skrika "Bollinger!" då.... Väl nere på 700 m.ö.h så var regnskogskänslan påtaglig. Varmt och en luftfuktighet på 95% gjorde att det kändes som att promenera genom fjärilshuset, universeum och fågelhuset i slottskogen samtidigt.
Vi bodde sedan två dagar på Erika lodge vid Madre de Dios floden och gjorde en massa utflykter för att titta på fåglar, apor och insekter. Termiter smakar mint! Världens käk, kittlar dödskönt i kistan...
Vi klev upp riktigt tidigt en morgon för att spana in papegojor som samlades på en klippa för att hacka i sig mineraler. det var hundratals av dom, imponerande. Fisket blev det inte så mycket med eftersom regnandet i bergen ökat på hastigheten i floden en hel del,
En uppmaning till eventuella resenärer. Ska du åka till djungeln och gå promenader för att se apor m.m. så försök undvik att komma i en grupp med tre unga tjejer.....man ska liksom vara tyst när man smyger på djur och dessutom inte skrika sig hes så fort en nattfjäril dyker upp framför ögonen. Jag smög iväg ensam flera gånger trots guidens avrådan. Men så fick jag fotat några apor också.
Väl hemma igen så tog haloweenförberedelserna fart. Det var målning av pinjatas och planering. På kvällen åkte vi alla volontärer in till Cusco för att äta middag eftersom det var sista kvällen vi alla var tillsammans. Marsvin smakar rätt ok, men man blir ju inte direkt mätt. Inte mycket kött på dessa djur inte. Funkar som förrätt.
Halloweenfirandet på skolan blev en jättesucce. Alla barnen blev ansiktsmålade av AJ, Christine och Aby som var suveräna på detta. Även lärarna blev sminkade. Pinjatas hängdes upp och barnen fick turas om att slå med ögonbindel på. Allt gick mycket ordnat till utom när en pinjata gick sönder och godiset trillade ur. Marken fylldes av 10-20 ungar på nolltid!
Ungarna, lärarinnorna, rektorn och vi volontärer hade en toppendag. Även alla hundarna som springer runt där viftade på svansen eftersom det tappades en hel del bullar och kakor på marken. Det blev också avtackning av de volontärer som lämnar denna vecka. D.v.s alla utom Cathy och jag.
Direkt efter haloweenfirandet så åkte Terry och Christine iväg för att fortsätta sin resa. Dom ska till Brasilien, England och Tokyo innan dom återvänder till Australien. Väl där har dom inget hem att komma till eftersom dom sålde både hus och bilar samt annat lösöre innan dom åkte. Dom ska flytta tvärs över kontinenten till Queensland har dom tänkt sig. Det enda som väntar på dom där är en container med deras prylar. Planen är att när dom landar så köper dom en bil och kör till Queensland och tar in på hotell, för att sedan börja leta efter en gård. Rätt cool inställning.
Innan dom åkte hann dock Terry och Dale med att färdigställa huset med resten av golvet, fönsterbågar och fönster samt en dörr. Senoran var överlycklig!
De flesta har lämnat nu, det är bara jag, AJ, Cathy och Catherine kvar i huset. På söndag försvinner även AJ och Catherine fast då har redan nästa volontärgäng kommit. Jag ska försöka börja mina datorlektioner för de äldre barnen nästa vecka och webshopen för kvinnornas arbetsgrupp är på gång. Vi har hittat en bra sajt som tillhandahåller önskad funktionalitet. Jag tror inte att det kommer att gå att beställa så att det blir leverans innan jul tyvärr, det måste arbetas fram lite rutiner m.m. först.
Idag har det varit helgdag, Día de los Muertos, eller "De Dödas Dag" på svenska. Folket går ut på kyrkogårdarna med mat och äter tillsammans med sina döda släktingar. Det mesta är stängt då det är en stor högtid för sydamerikaner.
Jag vill till slut passa på att tacka Frölunda indians som kommer att skänka ett par hundra handdukar till skolan efter att jag skickat ett mail till dom. Handdukarna behövs i nästa steg i hygienprogrammet då alla ska få en egen handduk istället för att behöva dela på de få som finns på skolan. Stiligt Frölunda!!
Till nästa gång, ha en trevlig allhelgonahelg. Ta med kaffe och bulle till kyrkogården och fika!
/Pedro
PS
Fler bilder finns på http://www.flickr.com/photos/volonteer
DS
Regnskogen väntar..
Jag passar på att skriva ett inlägg nu eftersom jag kommer att vara på resande fot i regnskogen i Manu fram till måndagen.
Även denna vecka har varit fylld med arbete. Terry och Christine kom tillbaka från Titicaca på måndagskvällen. Tydligen finns det gott om rejäl regnbågsöring i sjön, tur att jag har med mig mitt flugspö! Jag ska dit i mitten av november!
Arbetet med huset fortskrider, vi hann med att lägga halva golvet under onsdagen och Terry hade förberett fönsterramar i volontärbostaden. Tyvärr hade det varit tjuvar på bygget under natten till idag (torsdag) och stulit det mesta av timret samt hammare och såg. Vi vet inte riktigt hur vi ska lösa detta ännu, rundvandring och utfrågning i byn gav inget. Kanske tjuvarna kom ifrån grannbyn. I stort sett pågår byggen överallt. Det byggs till och det byggs skjul m.m. Allt görs på samma sätt med lera, men utgifterna består av övrigt matrial för golv, tak m.m. Svårt att ta reda på vem som stulit grejerna när hela byn ser ut som en arbetsplats.
På måndagen kom ett reportageteam från Australien till skolan för att göra ett TV reportage om Jane och Sylvy och deras arbete. Det var ju väldigt spännande för alla barnen och vi hade utomhuslekar hela eftermiddagen.
Vi planerar ett rejält halloween party för skolan. AJ är general över detta och har med sig utrustning för ansiktsmålning. Alla barnen kommer att bli sminkade, deras pins som dom gjort delas ut och Christine har tillverkat 6 stycken pinjatas i Papier-maché som kommer fyllas med godis. Topphuset ska också göra pinjatas och vi ska ha en tävling om fräckaste utsmyckningen, barnen skall döma. Eftersom AJ är med i vårat lag så kommer våra pinjatas föreställa en vampyr, frankensteins monster, en otäck clown, spöke samt fladdermus.
Halloween partyt på skolan kommer bli en höjdare!
Spanska lektionerna samt det faktum att man varit här ett tag nu börjar ge frukt. Man förstår och kan göra sig förstådd rätt bra. Tur att jag valde tre månader i Peru, nu är det riktigt kul att gå runt i Cusco. Man säger "no gracias" per automatik och utan ögonkontakt så fort man ser en rörelse ifrån de mängder av försäljare som står längs gatorna. Och dom ger sig direkt! Det gjorde dom inte för någon vecka sedan. Man har kommit in i rytmen på något sätt och känner sig inte längre som en turist. Skulle vara tråkigt att lämna nu när man känner sig hemma i staden.
Just nu är det fullt packningsstök i huset. Alla utom jag och Abi skall vandra fyra dagar på incaleden fram till Machu Picco. Jag ska dock till Manu i djungeln och vi lättar redan 6 på morgonen. Djungelbesöket är efterlängtat, jag var på en informationsträff tidigare idag och det blir en upplevelse! När jag frågade vår guide om man fick fiska så svarade han att det får man i Manu floden men inte i sjöarna. Flugspöet är redan packat...
Nästa vecka blir den sista med detta gänget, alla skall åka hem/vidare. Det känns lite konstigt, och jag kommer att få gå igenom hela gruppskaparprocessen med ett nytt gäng. Lite kul med nytt blod blir det ju förstås.
Förmodligen kommer jag byta till engelska på bloggen. Gänget som lämnar är ju intresserade av vad som händer. Jag får se hur jag gör med det.
Nu skall resten av grejerna packas. Djungeln väntar. Räkna med massor av bilder nästa vecka!
/Peter
Consensus i Peru
Idag söndag så har det varit något som kallas "consensus". Det innebär att man MÅSTE vara inne för att kunna svara på de frågor som ställs av de personer som går runt och knackar dörr. Det är någon slags folkräkning tydligen. Allt är stängt och det finns inget att göra så jag har tillbringat dagen med att ta foton för Pumamarcas nya site där de kommer att sälja de produkter som tillverkas av mammorna i byn.
Veckan har varit full med arbete, på måndagen hade vi konst o musik med 4:e o 5:e klasserna. Det gick som smort tack vare att AJ hade med sig matrial för att tillverka "halloween pins". Vi gjorde fyra exempel med fladdermus, pumpa, häxhatt och spöke. Detta blev otroligt uppskattat och ungarna hade hur kul som helst.
På eftermiddagen gick jag ner till huset för att hjälpa Terry och Mark med det som var kvar. Stommen till golvet läggs dit av några bybor medans vi tätade med lera och lerstenar mellan taket och väggarna. Kvinnan som ska bo där kom ner med lunch till oss, majs och någon slags grönsaksblandning. Jag tvekade en aning i början, man ser ju vilket vatten de använder till att skölja grönsaker och förmodligen tillagar med, men eftersom jag spenderat en mindre förmögenhet på vaccinationer tyckte jag att dom ska väl göra någon nytta. Min oro var obefogad den här gången, jag blev inte sjuk. Gott var det dessutom!
Vi hade något som kallas "Home visit" också. Då besöker man ett hem tillsammans med socialarbetaren Iris. Den här gången var det hos en 21årig tvåbarnsmamma. Hon är föräldralös och blir misshandlad av sin farbror. Hennes bror bor i Lima men hon har tappat kontakten med honom. Det lilla huset hon bodde i var riktigt smutsigt och rörigt, man kan inte ens tänka sig att någon kan bo där. Vi gjorde några misslyckade försök att få kontakt med hennes bror, sedan gick vi tillsammans för att handla lite mat till henne. Hon har ingen som hjälper henne med jordbruket och med två små barn så blir det tufft att hinna med. Hon kommer förmodligen bli nästa hjälpprojekt nu när huset vi bygger nästan är klart. Det handlar om att få henne att förbättra sin situation med vår assistans. Det var ett gripande besök.
Jag hade en egen konst och musik klass också....egentligen skulle Dale och Rosie varit med men eftersom Rosie var sjuk så tog jag Catherine och Rory till hjälp. Och det var tur! Att ha teckning med 18 st 1:a klassare är rätt så påfrestande..Jag hade planerat nogrannt dagen innan. Vi skulle göra en orm tillsammans. Jag hade förberett huvudet och tanken var att alla skulle måla och limma papperbitar som vi satte ihop till en lång kedja för att bilda själva kroppen. Efter att (på spanska, övat kvällen innan) förklarat för klassen att vi skulle göra en kropp till ormhuvudet tänkte jag att det här kommer att gå som en dans. Alla satt prydligt på sina stolar och svarade "Si, si amigo". Men sedan bröt kaoset ut. Tänk er själva att man visar för en grupp hur man får ut glitterlimmet ur tuben och innan man hunnit lägga ifrån sig tuben så är det 8 händer som samtidigt försöker ta den under ett bedövande "Gomma amiiiiigooooo gomma" tjut. Efter en timme var iallafall ormen klar och vi volontärer helt utmattade.
Stackars Rosie är fortfarande sjuk. Förs blev hennes bror Rory sjuk och fick spendera en natt på sjukhus. Rosie har det värre då redan har varit där flera nätter. Någon form av salmonella tydligen. Vi har salmonella i nedre huset också, Cristine har varit krasslig ett tag. Det är rätt så viktigt med handhygienen efter att man varit i skolan. Detta gör ju iallafall den nyttan att man sparar på snuset eftersom man inte gärna kramar en prilla utan att tvätta händerna i rent vatten först :-)
Jag har varit med i Talleres gruppen och sett hur dom arbetar. Det är mammorna i byn som handarbetar fram textil och smycken m.m. Detta säljs på marknader och till turistgrupper som kommer på besök. Det är dessa prylar som ska ut på webben är det tänkt så att tidigare volontärer och supportorganisationer kan beställa saker.
Det har inte varit så mycket turistande under veckan, mest rundvandringar i Cusco.
Terry och Christine åkte till Titicaca i fredags så vi är bara tre i huset. AJ spenderar ca 1 timme i telefon varje dag då hans fru ringer. Dom verkar hur nyförälskade som helst trots att dom varit gifta i 7 år. AJ hittar hela tiden små kärleksbrev som hon har stoppat in i hans kläder när han inte såg och häromdagen kom en låda full med AJ:s fovoritgodis. Vi anväde oss av det gasdrivna värmeelementet med öppen låga för att grilla marsmallows igårkväll :)
Nästa veckoslut så har jag planerat in ett besök i regnskogen. De andra ska vandra incaleden men det gör jag först 23:e november.
Rosa, lite har förändrats sedan du var här. Nick är inte kvar utan jobbar som engelskalärare i Cusco, För det mesta är det Alfredo som kör sin vita rapido upp till skolan. Jag arbetade med Jesus uppe på skolan och jag frågade om han mindes Bebben. Då sa han "Bebben es mi amigo" samtidigt som han sken upp. Hälsa Bebben det! Norton rats hittade jag redan första fredagen :) Tog några öl tillsammans med ägaren Jeff och han berättade om sina äventyr i sydamerika. Skön kille. Santosa menar dessutom att du är lika ´duktig kock som hon!
Nya foton finns på http://www.flickr.com/photos/volonteer/
Just nu soliga hälsningar från Larapa
/Pedro
Hola Amigos!
Så har man varit här i en vecka, och vilken vecka det har varit!
Jag har inte hunnit uppdatera bloggen eftersom Internet cafet stänger nio och vi har haft fullt upp.
Vi volontärer bor i två bostäder som ligger ca 10 min promenad ifrån varandra. Jag bor i det nedre huset tillsammans med Terry och Chistine, ett australiensiskt par i 40 års åldern som kom hit sagmtidigt som jag. Båda är egenföretagare, Terry i byggbranchen och Christine i bokföring/finans. Terry är hur kul som helst, alltid ett snabbt skämt och aldrig helt rumsrent. Sedan har vi Jeruscha, också australienare som snart ska åka hem, dock har hon just förälskat sig i en peruan så hon kanske stannar ett tag till. Aby kommer från Tasmanien..jag trodde det var ett land som bara existerade i Kalle Anka tidningar..hon är en frisk fläkt i 25 års åldern som är mega spontan och alltid skriker rätt ut vad hon tänker på. Husets absoluta party brud är Catherine från Australien. Hon är en tvättäkta "Sheila" som alltid är hes, skrattar med hela kroppen och kan dricka mig, eller vem som helst av de jag känner, under bordet. Tro mig, jag försökte i fredags.. Min rumskamrat heter Arthur men Kallas för AJ. Det är en Amerikan i 35-40 års åldern som är hur vältränad som helst, tatuering över hela ryggen och utövar wicca. Han gillar ansiktsmålning, konst och skräck, gärna kombinerat. Jag har sett bilder från hans halloween party som är en stor installation i ett helt hus fullt med hans skulpturer samt skådisar som han smyckar ut på de mest otroliga sätt med både smink ock kläder. Människor har faktiskt sprungit gråtande ifrån huset. Trots hans morbida läggning så är han uppe tidigt, bäddar sängen som om det inte legat någon i den samt diskar och städar. En vandrande motsägelse alltså.
Vi i nedre huset har en slogan:
The Bottom House Rocks!
I övre huset bor Kathy, en Australiensare i ca 50 års åldern. Hon ska stanna som mig i tre månader för att efter det tälta!? i Brasilien i 6 veckor. En Familj från Nya Zeeland, som kom med samma plan som mig, bor också där. Det är Dale, en lång, smal kille i 40 års åldern som alltid råkar ut för något så att han behöver tolkningshjälp om det så bara handlar om att köpa vatten. Hans fru heter Jacque och dom har med sig sina två barn, Rosie och Rory, som är i 10-12 års åldern och som närmast kan beskrivas som världens bästa prevetivmedel. Iallafall tjejen, Rosie, som är överallt hela tiden och alltid väsnas eller tjuter. Jag trodde jag skulle snappa upp lite spanska men det enda som ringer i mitt huvud är "Rosie stop!" och "Rosie don´t". Trots att hon är en smula överenergisk så är hon en söt tjej som ger upphov till en massa skratt också. Skönt iallafall att hon bor i topphuset...Förutom dessa så bor några volontärer där som strax ska åka hem, Mark och Wee-zen, båda australiensare.
Det var en liten presentation av mina medvolontärer. Dessa kommer dock att bytas ut om en månad, känns lite konstigt för vi har lärt känna varandra bra och har hur kul som helst. -THE BOTTOM HOUSE ROCKS!
Anledningen till att det är så mycket volontärer ifrån Australien beror på att Peru´s Challenge har varit med i ett populärt reseprogram där, Getaway.
Lite om veckan som gick:
Under måndagen tog Vi en ridtur upp bland incaruinerna runt cusco. Min häst var den enda som hade ett riktigt bett vilket naturligtvis hade sin förklaring. Den var en aning bångstyrig och stapplade iväg på egen hand. Jag blev något skraj när jag försökte stoppa den och den svarade med att stegra sig...fast lite coolt var det allt. När vi sedan red iväg på små steniga stigar med rejäla stup på ena sidan var det inte så kul att ha opålitlig pålle.
De arkeologiska utgrävningsplatserna vi besökte var Quengo, Tambomachay och Saqsaywaman (Sexywoman). Det är fantastiska tempelkonstuktioner där man inte kan få in en pappersbit mellan stenarna. Och den 21:e juni, Vintersolståndet, så händer det massa skumma saker. Solljuset reflekteras hit och dit och vissa stenar ger skuggor formade som pumor m.m.
Tisdag och onsdag var det arbete med huset som gällde, vi måste bli klara med det innan regnperioden bryter ut på allvar. Huset ligger ca 150 m ifrån och ca 30 höjdmeter utefter en stig nedanför vägen. Eftersom inte alla lertegelstenarna hade hunnit torka riktigt så köpte Peru´s Challenge 150 st av en av byborna. Dessa fick vi alltså bära ner till huset vilket inte var det enklaste. Lertegelstenarna väger 10 kg styck och man klarade max 4 st i skottkärran. Det var faktiskt jobbigare att gå tomhänt upp till vägen än att bära ner en lerkloss. Att gå i en uppförsbacke på 3900 m höjd är otroligt påfrestande när man inte är van. Vi fick ner alla klossarna till slut och även timmret till takbjälkarna och plåterna till taket. På onsdag eftermiddag var allt murat och takbjälkarna på plats, endast själva takplåten var kvar vilket vi lämnade till byborna att färdigställa. Kvinnan som ska bo i huset var oerhört tacksam och hon lovade att låta sina söner gå i skolan i Pumamarca.
På kvällen var det välkomstmiddag på en restaurang med Peruansk buffé och dansare. Inga marsvin dock.
Under torsdag - fredag åkte vi till Sacred Valley för att besöka de arkeologiska platserna i bergen runt dalen. Under torsdagen besöktes Cinchero och Ollantavtambo för att avsluta med en visning av hur man tillverkar det lokala "ölet" som är bryggt av majs. chicha dricks överallt och smakar som en blandning av cider och en aning öl. Efter det spelade vi sapo som går ut på att kasta tjocka "guldmynt" i munnen på en metallgroda, rätt kul barspel.
Vi övernattade på Royal Inka Hotel som ligger i Pisaq nere i dalen. På fredagen tog vi taxi upp på ett av bergen för att gå längs en Inkaled runt de olika ruinerna och gravkammarhålorna däruppe.Vi vandrade i 4 timmar på en Stig som emellanåt bara är någon meter bred med ett stup på flera hundra meter på ena sidan...inga räcken eller annat som hidrar en från att falla ner. Alla som känner mig vet vad jag tycker om höjder men allt fantastiskt man såg uppe i bergen var värt handsvetten under dessa passager.Det var Selvy, Janes man, som var vår guide och man märker vilken respekt han har för incarikena. Han är kanon som guide, mycket kunnig och påläst.
När vi äntligen kom ner till Pisaq igen så var den stora incamarknaden i full gång. En tonårsdröm förverkligades när jag köpte en brun och grå poncho, har velat ha en sedan jag såg "För en handull dollar" första gången. incamössa, hatt, musik och en massa andra prylar prutades ner till minst halva priset innan det köptes. Jag älskar marknader!
När vi kom hem på fredageftermiddagen så inhandlades lite pilsner och några från topphuset kom ner på lite fredagstjöt. Vodka och IncaCola är en höjdardrink :-) Vi nöjde oss naturligtvis inte med det utan vi drog in till en Rock/Blues klubb med levande musik i Cusco. Hur bra som helst. Kul att gå ut på klubb iklädd frölundas matchtröja, många frågade var jag hade köpt den fräcka incaskjortan.
Idag söndag tog jag och AJ en taxi till Cusco för att kolla in några konstmuseum. Taxi här är ett kapitel för sig. Det är förmodligen det billigaste sättet att ta livet av sig på. Jag har bara upplevt liknande resor i GTA III! Men billigt är det. In till stan tar det 15-20 minuter. Kostar 5 soles, ca 10:- Efter museibesöken så vandrade vi runt i konstnärskvarteren. Mycket var tyvärr stängt så vi åker tillbaka igen på tisdag. Jag SKA ha tag i en metallskulptur av en incamumie.
Kommande vecka består enbart av arbete. Jag har som projektarbete att sätta upp en kurs i datorhantering för de äldsta barnen på skolan. Jag ska dessutom hjälpa till att utforma en webbhandel för de saker som mammorna tillverkar och säljer. På torsdag ska jag, Dale och Rosie ha musik och konst med småbarnen, det kan ju bli rätt intressant...
Jag har tagit hundratals bilder, ska försöka uppdatera flickr siten under måndagen.
Det var allt jag kan komma ihåg, ha det bra i höstmörkret :-)
/Peter
Regnperioden har borjat
Arbetet med huset var riktigt intressant. Man oppnar oppnar upp ett vattenflode fran en liten damm upp i berget sa att det blir som en liten strilande back flera 100 meter ner till arbetsplatsen. Dar geggar man ihop jord och vatten till lera som anvands som murbruk. Det ar ett hyfsat tungt jobb att lyfta lertegelstenar och hinkar med lera upp pa de halvfardiga husvaggarna.
Det blev ju naturligtvis inte klart, allt matrial som skulle vara pa plats kom forst efter flera timmar..
Vi akte in till Cusco pa lordagen for att se en rugbymatch pa en irlandsk pub. Jag bor tillsammans med Aussies och Kiwis sa det gick ju inte att smita undan fran.
Jag har lagt upp nya bilder fran bostaden och skolan pa http://www.flickr.com/photos/volonteer
Vi har ett veckoschema som vi arbetar efter. Imorgon ska vi rida ut och se Inca ruiner m.m. och sedan arbetar vi i skolan tis-ons for att avsluta veckan med ett besok i Sacred Valley. Lite mjukstart sahar i borjan pa volontararbetet :-)
/Peter
Framme i Cusco
Jag blev hamtad av Perus Challenge och vi akte direkt till bostaden. Vi bor i Larapa utanfor Cusco. Det finns inga turister har, vi e dom enda gringos i omradet. Det ser ut som en kakstad, skjul overallt och vagarna bestar av jord. Men vi bor bra, all bekvamlighet forutom varmvatten.
Idag pa morgonen akte jag upp till skolan som ligger 600 hojdmeter upp pa slingriga grusvagar med stup langs ena vagrenen. Vid skolan kom barnen utspringande ropandes "Hola amigos!" och alla skulle kramas. Det gar inte riktigt att beskriva i ord, jag ska tanka upp fler bilder senare. Vi hade teckning dar dom fick gora pappers kanguruer med var assistans. Varje gang man gick in i ett klassrum ropade alla i kor: "Buenos Dias Amigo".
Lite fotboll sparkade vi ocksa, jag gjorde forsta malet ikladd Plain Kitchens korplags kepa!
Nu har vi helgen fri, men jag och tre andra ska upp i bergen igen far att bygga fardigt ett hus at en kvinna och hennes tre barn eftersom hon har blivigt vrakt fran det boendet hon hade pga hennes alkoholiserade gubbe som inte projsar hyran. En bit land har hon men han har inte lyckats bygga nagot dar sa Perus Challenge stallde upp. Huset ar halvfardigt sa vi ska forsoka gora klart det imorgon. Man gor tom tegelstenarna sjalv av lera och gras.
Jag sitter pa ett internet cafe nara bostaden nu, jag ska tillbaka och fixa lite mat innan jag blir for trott, jetlagen sitter fortfarande i.
/Peter
Dag 1, rundtur i Lima
Flygresan var låååång men ganska bekväm. 13 timmar nonstop från Amsterdam. Jag kollade höjdmätaren när vi lyfte för att se hur högt 3300 m är...det är en bit upp alltså, såg bara moln nedanför. Framme i Lima blev jag hämtad av resebyrån som ordnat hotell och stadsrundtur åt mig.
Lima är en kaotisk stad på kvällen. Det tutas absolut hela tiden från bilar, trafikpoliser överallt som blåser i visselpipor och ett ständigt uppvaktande från gatuförsäljare. Kan bli lite påfrestande i längden men man vänjer sig faktiskt.
Dagen efter så blev det buss och promenad runt Limas sevärdheter. Några museibesök hann vi också med. Och en superb lunchbuffé bestående av peruanska specialiteter. Mycket proffesionell stadsrundtur, kan rekommenderas för er som tänker åka hit.
Nu ska jag strax bli körd till flygplatsen för att flyga till Cusco där Peru´s Challenge ska hämta mig.
Det finns lite bilder från Lima på min fotosida på
www.flickr.com/photos/volonteer/
/Peter
1 dag kvar
För er som inte jobbar på Guide Konsult eller känner mig kan jag nämna att mitt namn är Peter och jag ska arbeta som volontär i byn Pumamarca strax utanför Cusco i Peru under oktober - december.
Volontäruppdraget är en del i den satsningen Guide gör för Perus Challenge som organisationen jag ska arbeta hos heter. Istället för att skicka julklappar till sina kunder så sänder Guide ut anställda som volontärarbetare två gånger om året för att hjälpa till i Peru. Den här hösten föll lotten på mig och jag kommer att skriva min dagbok här på bloggen.
Förberedelser hittills:
Spanskakurs på CD
Vaccinationer,hur många sprutor som helst..
Hundvakter (Tack Brorsan, Jari, Bonso, Johan, Ulf , föräldrar m.m.)
Studerat tidigare volontärers dagböcker.
Läst om "Tintin och Solens tempel"
Tidigt imorgon åker jag och på torsdag börjar jag arbetet i Pumamarca som ligger 3900m över havet utanför Cuzco. Undrar hur man fixar både höjd och kulturomställning.
Lite pirrigt är det allt. Nu ska det packas!
/Peter
Länkar:
Perus Challenge
Guide Konsult
