peru2007

Så har man varit här i en vecka, och vilken vecka det har varit!
Jag har inte hunnit uppdatera bloggen eftersom Internet cafet stänger nio och vi har haft fullt upp.

Vi volontärer bor i två bostäder som ligger ca 10 min promenad ifrån varandra. Jag bor i det nedre huset tillsammans med Terry och Chistine, ett australiensiskt par i 40 års åldern som kom hit sagmtidigt som jag. Båda är egenföretagare, Terry i byggbranchen och Christine i bokföring/finans. Terry är hur kul som helst, alltid ett snabbt skämt och aldrig helt rumsrent. Sedan har vi Jeruscha, också australienare som snart ska åka hem, dock har hon just förälskat sig i en peruan så hon kanske stannar ett tag till. Aby kommer från Tasmanien..jag trodde det var ett land som bara existerade i Kalle Anka tidningar..hon är en frisk fläkt i 25 års åldern som är mega spontan och alltid skriker rätt ut vad hon tänker på. Husets absoluta party brud är Catherine från Australien. Hon är en tvättäkta "Sheila" som alltid är hes, skrattar med hela kroppen och kan dricka mig, eller vem som helst av de jag känner, under bordet. Tro mig, jag försökte i fredags.. Min rumskamrat heter Arthur men Kallas för AJ. Det är en Amerikan i 35-40 års åldern som är hur vältränad som helst, tatuering över hela ryggen och utövar wicca. Han gillar ansiktsmålning, konst och skräck, gärna kombinerat. Jag har sett bilder från hans halloween party som är en stor installation i ett helt hus fullt med hans skulpturer samt skådisar som han smyckar ut på de mest otroliga sätt med både smink ock kläder. Människor har faktiskt sprungit gråtande ifrån huset. Trots hans morbida läggning så är han uppe tidigt, bäddar sängen som om det inte legat någon i den samt diskar och städar. En vandrande motsägelse alltså.

Vi i nedre huset har en slogan:
The Bottom House Rocks!

I övre huset bor Kathy, en Australiensare i ca 50 års åldern. Hon ska stanna som mig i tre månader för att efter det tälta!? i Brasilien i 6 veckor. En Familj från Nya Zeeland, som kom med samma plan som mig, bor också där. Det är Dale, en lång, smal kille i 40 års åldern som alltid råkar ut för något så att han behöver tolkningshjälp om det så bara handlar om att köpa vatten. Hans fru heter Jacque och dom har med sig sina två barn, Rosie och Rory, som är i 10-12 års åldern och som närmast kan beskrivas som världens bästa prevetivmedel. Iallafall tjejen, Rosie, som är överallt hela tiden och alltid väsnas eller tjuter. Jag trodde jag skulle snappa upp lite spanska men det enda som ringer i mitt huvud är "Rosie stop!" och "Rosie don´t". Trots att hon är en smula överenergisk så är hon en söt tjej som ger upphov till en massa skratt också. Skönt iallafall att hon bor i topphuset...Förutom dessa så bor några volontärer där som strax ska åka hem, Mark och Wee-zen, båda australiensare.

Det var en liten presentation av mina medvolontärer. Dessa kommer dock att bytas ut om en månad, känns lite konstigt för vi har lärt känna varandra bra och har hur kul som helst. -THE BOTTOM HOUSE ROCKS!
Anledningen till att det är så mycket volontärer ifrån Australien beror på att Peru´s Challenge har varit med i ett populärt reseprogram där, Getaway.

Lite om veckan som gick:

Under måndagen tog Vi en ridtur upp bland incaruinerna runt cusco. Min häst var den enda som hade ett riktigt bett vilket naturligtvis hade sin förklaring. Den var en aning bångstyrig och stapplade iväg på egen hand. Jag blev något skraj när jag försökte stoppa den och den svarade med att stegra sig...fast lite coolt var det allt. När vi sedan red iväg på små steniga stigar med rejäla stup på ena sidan var det inte så kul att ha opålitlig pålle.

De arkeologiska utgrävningsplatserna vi besökte var Quengo, Tambomachay och Saqsaywaman (Sexywoman). Det är fantastiska tempelkonstuktioner där man inte kan få in en pappersbit mellan stenarna. Och den 21:e juni, Vintersolståndet, så händer det massa skumma saker. Solljuset reflekteras hit och dit och vissa stenar ger skuggor formade som pumor m.m.

Tisdag och onsdag var det arbete med huset som gällde, vi måste bli klara med det innan regnperioden bryter ut på allvar. Huset ligger ca 150 m ifrån och ca 30 höjdmeter utefter en stig nedanför vägen. Eftersom inte alla lertegelstenarna hade hunnit torka riktigt så köpte Peru´s Challenge 150 st av en av byborna. Dessa fick vi alltså bära ner till huset vilket inte var det enklaste. Lertegelstenarna väger 10 kg styck och man klarade max 4 st i skottkärran. Det var faktiskt jobbigare att gå tomhänt upp till vägen än att bära ner en lerkloss. Att gå i en uppförsbacke på 3900 m höjd är otroligt påfrestande när man inte är van. Vi fick ner alla klossarna till slut och även timmret till takbjälkarna och plåterna till taket. På onsdag eftermiddag var allt murat och takbjälkarna på plats, endast själva takplåten var kvar vilket vi lämnade till byborna att färdigställa. Kvinnan som ska bo i huset var oerhört tacksam och hon lovade att låta sina söner gå i skolan i Pumamarca.
På kvällen var det välkomstmiddag på en restaurang med Peruansk buffé och dansare. Inga marsvin dock.

Under torsdag - fredag åkte vi till Sacred Valley för att besöka de arkeologiska platserna i bergen runt dalen. Under torsdagen besöktes Cinchero och Ollantavtambo för att avsluta med en visning av hur man tillverkar det lokala "ölet" som är bryggt av majs. chicha dricks överallt och smakar som en blandning av cider och en aning öl. Efter det spelade vi sapo som går ut på att kasta tjocka "guldmynt" i munnen på en metallgroda, rätt kul barspel.

Vi övernattade på Royal Inka Hotel som ligger i Pisaq nere i dalen. På fredagen tog vi taxi upp på ett av bergen för att gå längs en Inkaled runt de olika ruinerna och gravkammarhålorna däruppe.Vi vandrade i 4 timmar på en Stig som emellanåt bara är någon meter bred med ett stup på flera hundra meter på ena sidan...inga räcken eller annat som hidrar en från att falla ner. Alla som känner mig vet vad jag tycker om höjder men allt fantastiskt man såg uppe i bergen var värt handsvetten under dessa passager.Det var Selvy, Janes man, som var vår guide och man märker vilken respekt han har för incarikena. Han är kanon som guide, mycket kunnig och påläst.

När vi äntligen kom ner till Pisaq igen så var den stora incamarknaden i full gång. En tonårsdröm förverkligades när jag köpte en brun och grå poncho, har velat ha en sedan jag såg "För en handull dollar" första gången. incamössa, hatt, musik och en massa andra prylar prutades ner till minst halva priset innan det köptes. Jag älskar marknader!

När vi kom hem på fredageftermiddagen så inhandlades lite pilsner och några från topphuset kom ner på lite fredagstjöt. Vodka och IncaCola är en höjdardrink :-) Vi nöjde oss naturligtvis inte med det utan vi drog in till en Rock/Blues klubb med levande musik i Cusco. Hur bra som helst. Kul att gå ut på klubb iklädd frölundas matchtröja, många frågade var jag hade köpt den fräcka incaskjortan.

Idag söndag tog jag och AJ en taxi till Cusco för att kolla in några konstmuseum. Taxi här är ett kapitel för sig. Det är förmodligen det billigaste sättet att ta livet av sig på. Jag har bara upplevt liknande resor i GTA III! Men billigt är det. In till stan tar det 15-20 minuter. Kostar 5 soles, ca 10:- Efter museibesöken så vandrade vi runt i konstnärskvarteren. Mycket var tyvärr stängt så vi åker tillbaka igen på tisdag. Jag SKA ha tag i en metallskulptur av en incamumie.

Kommande vecka består enbart av arbete. Jag har som projektarbete att sätta upp en kurs i datorhantering för de äldsta barnen på skolan. Jag ska dessutom hjälpa till att utforma en webbhandel för de saker som mammorna tillverkar och säljer. På torsdag ska jag, Dale och Rosie ha musik och konst med småbarnen, det kan ju bli rätt intressant...

Jag har tagit hundratals bilder, ska försöka uppdatera flickr siten under måndagen.

Det var allt jag kan komma ihåg, ha det bra i höstmörkret :-)

/Peter