Sista brevet från Larapa

Väskorna är packade, äventyret i Cusco är över. Imorgonbitti bär det av till Venezuela för tre veckors semester i karibien. Veckan har varit fylld av avsked och julfirande. Julen här i Peru firas den 24:e och då stängs hela centrala Cusco av ifrån biltrafik för att ge plats åt en gigantisk marknad på Plaza de Armas. Folk ifrån byar bergen runtomkring kommer ner dit för att sälja allt möjligt. Smällare och raketer skjuts flitigt. Här kan man fortfarande få tag i smatterband som man kan ha barnsligt kul med. Marknaden pågår hela kvällen och torget liknar mer och mer en krigszon ju senare det blir. Vi tillbringade kvällen på en av de restauranger som finns runt plazan och där har man utsikt över spektaklet.

Tidigare under dagen hade vi varit uppe hos Sebastian och haft ett arbetspass. Hus och tomt röjdes från skräp, en mur till hagen byggdes och sängarna vi köpte under helgen monterades ihop. Tidigare sov dom i en hög med kläder mitt på golvet, nu har om för första gången riktiga sängar och madrasser.
Hoppas nu dom får ha detta ifred så inte föräldrarna säljer grejerna för att få pengar till sprit. Iris kommer att bevaka dom noga.

På Juldagen hade vi julfest i övre huset. Det var kalkon och lamm med tillbehör. Jag bidrog med ett lass kötbullar och kryddad snaps. Rätt ok att efter julmaten gå ut i trädgården och slappa i en av hängmattorna i den gassande solen. Det här med "vit jul" är allt bra överreklamerat...tror jag firar nästa jul på södra halvklotet också.

Om man ska försöka sammanfatta de senaste tre månaderna så blir det bara plustecken. Allt har varit över förväntan. Peru är otroligt vackert och spännande och Cusco är en fantastisk trevlig stad. Jag kommer att sakna eleverna och skolan, att ta en "Rapido" in till stan för att bara promenera omkring. Eller att sticka ner till ElMolino...eller grönsaksmarknaden...alla hundar som springer omkring...att helt plötsligt mitt i ett bostadsområde se en ko eller att gäng grisar beta på en gräsmatta..att bara titta på en taxi för att få den att stanna och plocka upp en..det är nog lättare att skriva om vad jag kommer att sakna.....få se...det skulle isåfall vara alla försäljare av vykort, målningar, halsband m.m. som inte lämnar en ifred när man är i Cusco....fast...jo..jag kommer nog att sakna dom också..

Sydamerika är en spännande kontinent som jag absolut kommer att besöka igen. Jag har inte sett något spår av den brottslighet som man blivit varnad för. Och inte är det så många som man träffat på som blivit rånade. Tvärtom så läser man på nätet att det är gängkrig och skottlossning i Göteborg med omnejd...undrar om turistande Peruaner blir varnade för att besöka Sverige?

Jag kan inte göra annat än att rekommendera att åka hit. Landet är vackert och har en spännande historia. Och jag lyckönskar nästa Guidare som får åka hit, du kommer att ha hur kul som helst samtidigt som du får hjälpa till där det behövs. Maila mig gärna om du vill ha tips och info om Cusco och livet i Larapa.

Nu avslutar jag Peru delen av min Blogg och om ni inte har lust att läsa om 30 grader värme, sandstränder, ständigt solsken m.m. så behöver ni inte surfa hit igen. Ingen idé att plågas i onödan :-D

Over and out
/Pedro

Feliz Navidad

Då var det dags för julfirande i Cusco. Det blir lite av dubbelt firande eftersom Peru liksom Sverige firar jul den 24:e medans alla medvolontärerna är från Australien firar den 25:e. Jag har dock träffat på 30-tal svenskar som åker Pink Caravan, kanske jag möter upp dom imorgon kväll.

De senaste veckorna har varit intensiva. Galapagos öarna går bara inte att beskriva. Jag har velat åka dit så länge jag kan minnas och var lite orolig att ha för stora förväntningar men det var obeskrivligt. Öarna är hur vackra och unika som helst och djuren är bara nyfikna på oss besökare. Man hinnaer inte snorkla många minuter innan man har ett par sjölejon runt sig som vill leka och stila med hur mycket bättre dom är på att dyka och simma. Jag snorklade med havssköldpaddor och en 4 meter stor Manta också, helt magiskt! Och man får helt klart perpektiv på tillvaron när man stirrar in i ögonen på en av de jättesköldpaddor som finns på höglandet på Santa Cruz. Sköldpaddorna väger runt 250 kilo och blir långt över 200 år gamla. Så den där 150 åriga besten man kikar på har längre kvar än man själv har. I Linnéstaden i Göteborg får man hela tiden kika ner för att inte trampa i hundskit, på Galapagos får man kika ner för att inte trampa på leguaner, lavaödlor eller fåglar. Dom flyttar sig inte utan ligger lungt kvar när man går förbi.

Det blev struligt värre när jag skulle tillbaka till Cusco. Dåligt väder i både Quito och Cusco gjorde att jag missade mina plan och fick tillbringa en hel natt i quito och ytterligare en i Lima innan jag kom fram. Väl framme så var det dags för julfesten på skolan där jag i min frånvaro blivit utsedd till tomte. Jo, man tomtar här också. Jag satt i brännande solsken i full tomtemundering och delade ut presenter samt kramade 120 barn. Första gången jag fått en solbränna på en julfest. Det var iallafall kul och barnen blev jätteglada för sina leksaker. Det var dessutom sista dagen på skola så vi blev avtackade med en dansuppvisning som klass 5 o 6 hade övat in. Det känns så tomt att behöva lämna skolan, men eftersom dom har ju åndå uppehåll fram till mars nu eftersom det är deras sommarlov. Vi besökte också den tidigare skolan som Peru´s Challenge jobbade med. Där delade vi ut presenter och kläder. Barnen stod på led och vi klädde upp dom i de kläder som insamlats bland annat från Guide.

Ett hembesök gjordes under veckan som var riktigt upprörande. Vi besökte Sebastian, en av 6:e klassarna, i hans hem. När vi kom så var bara han och hans bröder hemma för mamman hade tagit deras enda oxe ner rill cusco för att sälja den så hon fick pengar till sprit. Deras äldsta bror som bor i ett annat hus med sin familj försökte stoppa henne men hann inte innan hon sålt oxen för 150 soles (300 kr). Han lyckades dock spåra köparen och fick bättre betalt för den. Det visade sig att sebastian och hans bröder inte hade någonting, bodde i ett rum och sov på golvet. Kathy, som ska bli Sebastians sponsor, blev upprörd och igår åkte vi ner till möbelmarknaden och där köpte Kathy sängar, madrasser, lakan och en massa andra husållstillbehör. Vi skaffade också ett rejält lås så dom kan låsa sitt rum för att hindra morsan att sälja prylarna. Imorgon, på julafton, åker vi dit och installerar allt. Iris, socialarbetaren, kommer att hålla koll på familjen. Det här är tyvärr vardagen för många i Pumamarca, skönt att Peru´s Challenge finns där.

Så nu har man bara en vecka kvar. Det känns konstigt. När jag landade efter Galapagosresan så kändes det som att komma hem. Jag har trivts hur bra som helst här. Jane sade till mig att hon aldrig sett någon som anpassats sig så fort till Peru, då svarade jag att "Jag har inte behövt anpassa mig, jag har helt enkelt hittat ett land som passar mig".

God Jul alla bloggläsare. Det ska bli spännande att fira jul här i Cusco! Fotosidan är uppdaterad med Galapagos och julfest bilder, gå in på http://www.flickr.com/photos/volonteer och titta.

/Pedro, den coolaste tomte Pumamarca haft....


Sa var man tillbaka pa norra halvklotet...

..iallafall for en sekund eller sa...ocksa tillbaka igen... och igen...
Eftersom jag befinner mig i Quito, huvudstaden i Ecuador, sa kan man ju inte undga att besoka Muntad del mido...dvs dar ekvatorn skar igenom staden. Det ar en stor inhagnad plats med alla turistfallor som man kan tanka sig. det maste varit ett stort bakslag for dom nar mordern teknik visade att ekvatorn gick 200 meter norr om hela centrat. Naval, dom fortsatter som inget hant och turister i tusental strommar dit for att fotograferas framfor monumentet. Vi som ar lite mer upplysta knallar ut fran hela omradet och besoker den riktiga ekvatorlinjen. Dar kan man gora en massa olika experiment med vatten och agg m.m. for att inse solens energi och betydelse. Sakert lika mycket bluff o bag men betydligt roligare och mindre kommersiellt. Forutom ekvatorn sa ar Ecuador ett spannande land. Har rymms hela sydamerika! Indianerna i regnskogen har var huvudjagare (ja, jag har sett krympta huvuden) och insekter och kraldjur ar betydligt mer dodliga an soderut. Det racker absolut inte med 1,5 dagar utan det har stallet maste besokas igen. Hur bra och spannande som helst!

Nu ar dock focus pa Galapagos dit jag aker imorgon. Resten av Ecuador far vanta ett tag fast inte for lange. Har ar det sydamerika pa riktigt liksom. Det ar inte sakert att promenera omkring efter kl 6 utan man rekommenderas att ta en taxi. Man kanner latt igen de sakra kvarteren p.g.a de bevapnade vakterna som star i varje gathorn. Coolt ar att dom pa sydamerikankst klassiskt vis har pilotglasogon och ar bevapnade med revolvrar med parlemor eller jaskaranda skaft. Inga 12 skottmagasins pisoler har inte. Cynisk som jag ar inbillar jag mig att rekommendationerna det beror pa att taxichaufforerna skall fa kunder sa jag promenerar iallafall. Lite vardagsedge piggar ju bara upp...har inte blivit ranad men kan ju rekommendera framtida besokare att ta en taxi iallafall.... det ar billigt och sparar massa olustkanslor i magen..

Ja jonas, jag vet att Frolunda darrar lite. Men det ar inte slutspel annu. Kolla in pa http://www.flickr.com/photos/volonteer/ sa kan ni se hur glada barnen blev over handdukarna. Dar kan vi snacka karmakapital..Okey, motorhead hade varit kul, jag trostar mig med att ha skramt upp mina medvolontarer med Rammstein Live in Berlin som jag hittade pa DVD pa ElMolino for 4 soles. Kanonkonsert.

Berry!!! Bjud med din dotter hit till Quito!! Hon kan lampa av dig pa shooters sportbar in NewTown dar du kan dricka pilsner i isade glas och tequila for 2 dollar omgangen samtidigt som du kollarin LaLiga eller nagon trist match mellan Chelsea-Liverpool medans hon promenerar runt OldTown och besoker museum och kyrkor. Vem sade att applet inte faller langt fran..ja ja.
Jeanette, tack for ditt mail. Jag hann inte med allt pa en dag men jag ska absolut hit igen. Vi later farsan din hanga kvar vid disken pa beefan...likabra det, da vet du var du har honom..

Imorgonbitti flyger jag till Galapagos...pa aterhorande den 17:e december.

Saa...trevlig Lucia och 2 eller 3:e advent...vad det nu ar...har inte sa stor koll...

/Pedro

Då var det gjort..

Äntligen har man gjort det som varenda människa, infödd som turist, frågar om man har gjort, d.v.s besökt Machu Picchu. Dessutom vandrat dit under 4 dagar på incaleden. Man var rätt så mör i benen efteråt...vandringen var rätt ansträngande med otaliga stentrappor. Som mest var vi uppe på 4200 meters höjd när vi passerade "Dead womans pass" för att sedan fortsätta ner i regnskogen som omger de bergen där Machu Piccu ligger. Vår grupp på 7 personer hade till hjälp 9 bärare som förutom bar tält, mat och köksutrustning även tog en stor del av vår packning. En kock och vår guide var också med. Bärarna bar alltså mat för 18 personer plus gasolkök m.m och detta utan riktiga ryggsäckar utan allt bands ihop med plast och pressenning och selades fast med ett tygstycke. Med dryga 25 kg på ryggen så SPRANG dom i sina tunna sandaler (som är de skor som används bland de fattiga i Cusco) både uppför och nedför trapporna. Detta för att dom skulle vara framme vid lägerplatsen så att dom han göra fika med popcorn och kex eller tre rätters luncher/middagar innan vi hann dit. Helt fantastiska människor. Efter varje camp blev vi omsprungna av både våra egna och andra gruppers bärare. "Porter coming" ropades det bakifrån och vi fick hoppa åt sidan för att släppa fram dom utan att dom tappar fart. Känns ju sådär kul när man står och kippar efter andan efter att ha trampat uppför ca 30 meter trappor på 3800 meters höjd (med säkert 200 meter kvar) och en bärare minst 10 år äldre än en själv joggar förbi med ett glatt "Hola Amigo, como estas?" samtidigt som han sträcker ut handen för en "High Five" hälsning.

Vi kom fram till Machu Picchu i gryningen på måndagen innan alla turisterna som tar tåget kommer dit. Det är den lilla bonusen man får om man vandrar incaleden. Och det är värt varenda trappsteg man tagit! Dimman lättar och hela staden framträder bland bergstopparna. Vi fick en guidad tur bland de olika byggnaderna för att sedan gå runt på egen hand och utforska. En höjdarupplevelse!

Trots att jag gick hela incaleden iklädd Frölundas matchtröja, förbi alla heliga incaplatser, offrandes cocablad med de obligatoriska tre varven runt offerstenarna så verkar det ju hjälpt föga. Får hitta någon svart incamagi att utöva mot HV71 tror jag. Eller hitta en jungfru...det var ju det ultimata offret under inca riket...

Julpyntet har börjat i Cusco. Jag kan inte riktigt vänja mig vid  blinkande tomtar och renar på husfasaderna när man går i t-shirt till affären. Varför har man tomtar här överhuvudtaget? Och i affärerna svämmar det över av julerbjudanden och glitter. Det är första gången jag firar jul på södra halvklotet och julgran känns sååå avlägset.

I fredags kväll stack vi upp hela gänget till Saqsaywaman ruinen. Dom har belysning på fasaderna fram till 8 på kvällen. Det var lite magiskt att gå omkring där bland de gamla inca templen i mörkret. När vi nådde toppen har man en fantastik vy över "Cusco by night". Rekommenderas för er som tänkt resa hit.

I morse lämnade de sista av novembervolontärerna bostaden. Det har kommit två nya hit, även dom tjejer från kängurulandet. Vi tog dom på en stadstur i helgen. Det första vi visade dom var Dr Victors mottagning och en av dom fick besöka honom redan samma kväll. Nya salmonellafall och parasiter deirakt från start. Man lär sig den hårda vägen att tvätta händerna i tid och otid.

Handukarna som Frölunda Indians har skänkt har kommit. Dom skickade 400 stycken! Vi ska dela ut dom på skolan under onsdagen. Nu kommer alla barnen få varsin handduk och en egen krok. Alla med Indianloggan på dessutom. Vilket jubel det kommer att bli! Datorlektionerna är omåttligt populära, jag och lärarna får hela tiden frågan om när det är dags för "computadora". Jag arbetar mig igenom klass 5 och 6 med två elever åt gången så jag hinner med alla innan juluppehållet. Både jag och eleverna har fått lära oss en ny sport under veckan som gått. Tim från Australien har visat oss hur man spelar kricket vilket jag direkt fick någon slags hatkärlek till. Ganska enformigt och utdraget spel som på något sätt fastnar åndå. Jag får se till att Plain Kitchen börjar visa lite kricket från Australien. Tydligen kan matcherna pågå i 5 dagar, och då kan det ändå bli oavgjort.  T.o.m auissies själva tycker att det är en fånig sport men dom älskar den. Speciellt att klå England i landskamper.

Jag tar ledigt från volontärarbetet under nästa vecka för att åka till Galapagos på en veckas kryssning. Trots att det är en drömresa som går i uppfyllelse så känns det lite tungt att lämna skolan nu när man känner de flesta eleverna. Men jag får passa på eftersom det redan nästa år kommer att bli betydligt dyrare att åka dit. Turiststömmen dit skall minskas ordentligt. De jag pratat med här som besökt Galapagos berättar otroliga historier om möten med hammarhajar, sjölejon, varaner, jättesköldpaddor och fåglar. Inga djur är rädda för människor utan man kan ligga och solbada brevid gigantiska sjölejon. Snacka om att det kommer bli pirrigt att hoppa i vattnet för att snorkla samt veta att det när som helst kan dyka upp en flera meter stor hammarhaj.
När ni dricker glögg på lucia simmar jag med delfiner....

Nu ska jag tanka upp massa bilder medans nätet fungerar. Har hela 3 dvd skivor fulla.
Kolla in http://www.flickr.com/photos/volonteer/

Jag återkommer innan Galapagosresan, ha en trevlig start på december och julstöket!

/Pedro

image2

RSS 2.0