Halloween i Pumamarca
Efter en fantasisk djungelutflykt kom jag tillbaka direkt in i haloweenstöket.
Djungelturen var suverän, och rätt påfrestande. Vi startade med en rätt just buss i Perumått mätt kl 6 på morgonen. Bussen skulle ta oss över ett antal berg innan vi nådde gränsen för Manu:s nationalpark. Vägarna är skumpiga grusvägar där det nätt och jämt får plats två bilar så alla möten skedde med försiktighet och infällda backspeglar. Något läskigt att med en buss möta en annan buss och behöva smyga längs kanten av en flera hundra meter djup klippavsats med bussen för att komma förbi. Snart blev man van och brydde sig inte. Efter ett stopp i Paucartambo ,som som tur är ligger i en dalgång, mötte vi en lastbil utan bromsar. Det blev slutet för vår bekväma buss som fick bytas ut mot en sliten toyota minivan. Krocken var en historia för sig, killen som körde var inte gammal, max 18 år, och när polisen kom menade han att det var vårat fel. Vi fick försöka vittna till vår chaufförs fördel då vi stod helt stilla när han brakade in i oss. Det dröjde inte länge förrän killens mamma, pappa och syster dök upp. Alla pekade på oss och försökte beskriva händelseförloppet för polisen trots att dom inte ens var där när det hände.
Nåväl, vi kom fram till första lodgen på 1700m höjd till sist. Landskapet här är helt grönt av djungel, apor, färggranna fåglar och kolibrier överallt. Nästa dag så cyklade jag mountainbike i ca 3 mil ner till Pilcopata där vi bytte till gummibåt för en forsfärd. Det regnade hela tiden under cykelturen men det var hur kul som helst att cykla genom regnskog. Det är otroligt vilken ork man får efter ha bott på 3300m och kommer ner till 1000. Trampade på som ingenting i leran utan att få något flås. Fasen Berry, det är därför du ser så pigg när du kommer till beefan. Kommer ner från Guldheden med kroppen proppfull av röda blodkroppar. Tro f-n att man kan stå och skrika "Bollinger!" då.... Väl nere på 700 m.ö.h så var regnskogskänslan påtaglig. Varmt och en luftfuktighet på 95% gjorde att det kändes som att promenera genom fjärilshuset, universeum och fågelhuset i slottskogen samtidigt.
Vi bodde sedan två dagar på Erika lodge vid Madre de Dios floden och gjorde en massa utflykter för att titta på fåglar, apor och insekter. Termiter smakar mint! Världens käk, kittlar dödskönt i kistan...
Vi klev upp riktigt tidigt en morgon för att spana in papegojor som samlades på en klippa för att hacka i sig mineraler. det var hundratals av dom, imponerande. Fisket blev det inte så mycket med eftersom regnandet i bergen ökat på hastigheten i floden en hel del,
En uppmaning till eventuella resenärer. Ska du åka till djungeln och gå promenader för att se apor m.m. så försök undvik att komma i en grupp med tre unga tjejer.....man ska liksom vara tyst när man smyger på djur och dessutom inte skrika sig hes så fort en nattfjäril dyker upp framför ögonen. Jag smög iväg ensam flera gånger trots guidens avrådan. Men så fick jag fotat några apor också.
Väl hemma igen så tog haloweenförberedelserna fart. Det var målning av pinjatas och planering. På kvällen åkte vi alla volontärer in till Cusco för att äta middag eftersom det var sista kvällen vi alla var tillsammans. Marsvin smakar rätt ok, men man blir ju inte direkt mätt. Inte mycket kött på dessa djur inte. Funkar som förrätt.
Halloweenfirandet på skolan blev en jättesucce. Alla barnen blev ansiktsmålade av AJ, Christine och Aby som var suveräna på detta. Även lärarna blev sminkade. Pinjatas hängdes upp och barnen fick turas om att slå med ögonbindel på. Allt gick mycket ordnat till utom när en pinjata gick sönder och godiset trillade ur. Marken fylldes av 10-20 ungar på nolltid!
Ungarna, lärarinnorna, rektorn och vi volontärer hade en toppendag. Även alla hundarna som springer runt där viftade på svansen eftersom det tappades en hel del bullar och kakor på marken. Det blev också avtackning av de volontärer som lämnar denna vecka. D.v.s alla utom Cathy och jag.
Direkt efter haloweenfirandet så åkte Terry och Christine iväg för att fortsätta sin resa. Dom ska till Brasilien, England och Tokyo innan dom återvänder till Australien. Väl där har dom inget hem att komma till eftersom dom sålde både hus och bilar samt annat lösöre innan dom åkte. Dom ska flytta tvärs över kontinenten till Queensland har dom tänkt sig. Det enda som väntar på dom där är en container med deras prylar. Planen är att när dom landar så köper dom en bil och kör till Queensland och tar in på hotell, för att sedan börja leta efter en gård. Rätt cool inställning.
Innan dom åkte hann dock Terry och Dale med att färdigställa huset med resten av golvet, fönsterbågar och fönster samt en dörr. Senoran var överlycklig!
De flesta har lämnat nu, det är bara jag, AJ, Cathy och Catherine kvar i huset. På söndag försvinner även AJ och Catherine fast då har redan nästa volontärgäng kommit. Jag ska försöka börja mina datorlektioner för de äldre barnen nästa vecka och webshopen för kvinnornas arbetsgrupp är på gång. Vi har hittat en bra sajt som tillhandahåller önskad funktionalitet. Jag tror inte att det kommer att gå att beställa så att det blir leverans innan jul tyvärr, det måste arbetas fram lite rutiner m.m. först.
Idag har det varit helgdag, Día de los Muertos, eller "De Dödas Dag" på svenska. Folket går ut på kyrkogårdarna med mat och äter tillsammans med sina döda släktingar. Det mesta är stängt då det är en stor högtid för sydamerikaner.
Jag vill till slut passa på att tacka Frölunda indians som kommer att skänka ett par hundra handdukar till skolan efter att jag skickat ett mail till dom. Handdukarna behövs i nästa steg i hygienprogrammet då alla ska få en egen handduk istället för att behöva dela på de få som finns på skolan. Stiligt Frölunda!!
Till nästa gång, ha en trevlig allhelgonahelg. Ta med kaffe och bulle till kyrkogården och fika!
/Pedro
PS
Fler bilder finns på http://www.flickr.com/photos/volonteer
DS
Peter, det är oerhört medryckande att läsa Din historia och hur annorlunda det kan vara här i världen och jag kan bara bekräfta att det är bra för konditionen och törsten att bo högt (fråga Anders). Din bussfärd hade inte varit något för mig med min svindel. Väntar med spänning på nästa del i historien. Här hemma har vi fint väder idag och jag jobbar halvdag idag så kan nog bli en pint redan vid 15-tiden kanske. Frölunda fick stryk mot Mora igår och var helt under isen (om Du ursäktar vitsen). Som den fotbollsentusiast Du är så vet Du väl att IFK tog hem guldet och det har firats rejält i Göteborg. RIK ligger trea i Handbollsallsvenskan, Real Madrid leder La Liga, Chelsea är på väg uppåt i Premiere, Inter ångar på i italien och Ale Surte går snart på is i bandyns div 1. Tja det var väl det Du hade tänkt fråga om misstänker jag. Ha det bra / Berry
Hej Peter! Hade tänkt göra ett inlägg för länge sedan men vi är mellan en mässa och två andra mässor (Du vet ju hurpass strukturerade vi är här på Venso;). Appropå Venso så satt vår "huselektriker" Ove med vid 10-fikat häromdagen. Jag har väl känt honom i sisådär 10 år nu. Jag drog någon rövarhistoria som inbegrep dig och gav Roland en menande blick och sa: -Peter Lindström, du vet! Då replikerade Ove: -Jag har en kusin som heter Peter Lindström! Han har kört motorcykel rakt genom en älg. Liten värld. Han hälsar så gott! Jag mailade bloggadressen så bli inte förvånad om han lägger ett inlägg.
För övrigt så är jag lika imponerad, facinerad och avundsjuk som alla andra på allt det som du just nu gör, upplever och åstadkommer. Däremot kommer jag att sluta kommunicera detta framgent. Du vet, har jag sagt en sak en gång så är det så. Du känner mig!Läste du klart eller tog du med dig boken av Tristan Jones? Även om världsomseglingar knappast är det första man sammankopplar Peru med så utspelas ju en hel del av den just där. Trots att det var 40 år sedan känner jag igen mycket av det du beskriver från hans uppleverlser och betraktelser! Kössler hade rätt. Otroligare resa får man leta efter. IFK? Dom spelar fotboll va? Var det därför det var så många som hade halsduk på häromdagen? Jag trodde att det berodde på det kalla och fuktiga vädret här i Götet...
Don´t Panic!
Kramar från Fredrik
Hej Peter, känns som man är där med din målande beskrivning och liknande egna erfarenheter från Asien. Kul läsning :)
Men var är bildbevisen på ditt mumsande av marsgrisar och mintsekter? Vi här på ditt riktiga(?) jobb vill se på :)!
Ja nu vet du hur jag och Berry får balansera upp på små serpentinvägar från linnés krogar, ett snedsteg och allt är över. Förstår att det känns lite hissnande för en ovan. Hursomhelst är det ju spännande att sitta här och läsa bloggen.
sköt om dig brorsan!
Anders